Empati är att känna med någon annan, sympati att känna för. Så långt stämmer den tumregel de flesta har hört. Men orden är inte varandras motsatser i psykologisk forskning. Empati är förmågan att dela någon annans känsla, och sympati är en av två reaktioner som den förmågan kan leda till. Den andra reaktionen heter empatisk stress, och den får oss att dra oss undan i stället för att hjälpa.
En kollega berättar att hennes pappa har dött. Snörs din egen bröstkorg åt är det empati, du delar hennes känsla. Blir känslan så stark att du byter samtalsämne för att slippa den har empatin slagit över i empatisk stress. Känner du i stället värme och en lust att göra något konkret, som att ta hennes pass på fredag, är det sympati.
Att känna med någon annan
Empati beskrivs i forskningen om empati och medkänsla som förmågan att gå i resonans med andras känslor, och den fungerar åt båda hållen. Vi kan dela någons glädje lika väl som någons smärta. Samtidigt vet du hela tiden vems känslan är. Du känner med den andra utan att förväxla dig själv med henne.
Ordet kommer från grekiskans empatheia, sammansatt av en (i) och pathos (känsla). Det kom in i engelskan som en motsvarighet till tyskans Einfühlung, alltså att känna sig in i något. Ursprungligen beskrev Einfühlung inte alls hur människor möter varandra, utan hur en betraktare möter ett konstverk.
Att känna för någon annan
Sympati fungerar annorlunda. Här delar du inte den andras lidande. I stället känner du värme, omtanke och omsorg om henne, tillsammans med en stark drivkraft att få henne att må bättre. Att känna för, inte med.
I forskningslitteraturen går den känslan under flera namn samtidigt. Den kallas medkänsla, empatisk omtanke eller sympati, och de tre står för samma sak. Att tre ord används parallellt är en av anledningarna till att förklaringarna på nätet ser ut att säga emot varandra.
Bakom det engelska compassion ligger latinets com (med) och pati (att lida). Ordagrant betyder det alltså att lida med, medan den psykologiska definitionen säger nästan tvärtom.
Två reaktioner på samma empati
Möter du någon som lider kan empatin ta två vägar. Den ena är empatisk stress, en stark och obehaglig reaktion som handlar om dig själv och som följs av en önskan att komma bort från situationen och slippa de negativa känslorna. Den andra är sympati, en oro för den andras lidande som följs av en drivkraft att hjälpa.
De två leder åt olika håll. Experiment på området visar att stressreaktionen driver fram ett själviskt motiv, att dämpa den egna obehagliga upphetsningen, medan omtanken driver fram ett osjälviskt: målet blir att minska den andras nöd, inte den egna. Den som ser en gråtande främling vid vägkanten och går förbi behöver alltså inte sakna empati. Hon kan ha för mycket av den.
Det får praktiska följder i vårdyrken. Läkare, sjuksköterskor och terapeuter möter lidande varje arbetsdag, och när gränsen mellan den egna och den andras känsla suddas ut blir det delade lidandet en belastning i sig.
Hjärnan gör skillnad på med och för
Skillnaden syns också i hjärnan. I en träningsstudie fick samma deltagare först öva på att känna med andra människors lidande och sedan på medkänsla. Efter det första passet hade deras negativa känslor ökat. Efter det andra vände det: de negativa känslorna gick ner, de positiva steg, och medkänsloträningen ökade aktiviteten i ett nätverk i hjärnan som inte överlappade med det som empatiövningen hade aktiverat.
Medkänsla kan därför fungera som ett sätt att stå ut med empatisk stress i stället för att bara stänga av.
Varför orden blandas ihop
Också forskare använder begreppen olika. En genomgång av 43 skilda definitioner av empati kom fram till att den inkonsekventa användningen skadar både forskningen och det praktiska arbetet. Inom psykiatrin ser det likadant ut: en begreppsanalys av empati och sympati beskriver dem som ord som används växlande och inkonsekvent i både klinik och forskning. Trots överlappet är de i grunden två olika saker.
Ord som ligger nära varandra i vardagsspråket får ofta smalare och mer exakta betydelser i ett fackspråk, och där uppstår krocken. Samma sak gäller sylt och marmelad i livsmedelsreglerna, bruttovikt och tjänstevikt i fordonsbestämmelserna och väder och klimat i meteorologin. Med etik och moral går det inte lika enkelt, eftersom filosofin där drar en gräns som språket självt inte upprätthåller.
Vill du hålla isär empati och sympati, fråga vems känsla det är. Delar du den andras känsla är det empati. Har du en egen känsla riktad mot henne, är det sympati.
Vanliga frågor
Kan man känna empati med någon man inte tycker om?
Ja, men i mindre grad. Empatin är inte konstant utan påverkas av vem den andra är. I hjärnavbildningsstudier gav smärta hos någon som uppfattades tillhöra den egna gruppen, eller som hade spelat rättvist i ett ekonomiskt spel, tydligare utslag än smärta hos en motståndare eller någon som hade spelat orättvist.
Går medkänslan att träna upp?
Ja. Deltagare som gick igenom medkänsloträning hjälpte främlingar oftare i ett datorspel än en kontrollgrupp som i stället tränade minne. Även en instruktion om att försöka känna med den andra personen har i experiment räckt för att öka medkänslan.
Vad är känslosmitta?
Känslosmitta är när gränsen mellan din känsla och den andras försvinner helt, så att du inte längre håller isär dem. Den finns redan hos spädbarn och räknas som ett förstadium till empati, inte som empati.